Till skillnad från mina vänner i Honduras hade jag privilegiet att ta semester från världens kaos. Jag städade mitt hem, packade mina väskor och flög över Atlanten tillbaka till en annan verklighet. Plockade kantareller med mamma i skogen, åkte på auktion och köpte en gul 70-tals-kaffepanna. Plockade blåbär och hallon och bakade paj och kanelbullar och drack vin med en barndomsvän på verandan med utsikt över Skagerack. Tänkte på Honduras och tänkte på hur irriterande det var när jag satt i Centralamerika och bloggade och tittade på Facebook och såg att alla bara levde sina liv precis som vanligt fastän där jag var var (är!) ingenting som vanligt. Och så tänkte jag på hur otäckt lätt det var att sitta där på verandan vid Skagerack och lägga Honduras och alla andra verkligheter i Latinamerika åt sidan. Tända en feströk och tycka att allt är fantastiskt också.

Nu hade jag 350 olästa mail i min jobbinbox som påminde mig med käftsmällar om verkligheten någonannanstans, och ett gäng kommentarer på bloggen som är tänkvärda men som jag inte svarat på. Jag läste alla mailen (ok, skummade de flesta), och nu ska jag ta några timmar semester till. Är snart tillbaka. Ska bara andas lite underbar svensk luft på balkongen och uppskatta Fruängen som paradiset på jorden.