Det har gått en vecka sedan Honduras folkvalda president Zelaya väcktes mitt i natten av maskerade militärer och slängdes ut ur landet. Sedan dess har han fått hela det internationella samfundet på sin sida. Till och med USA.  Nu fryser man bistånd och krediter, och Honduras utesluts ur den amerikanska samarbetsorganisationen OAS. Landet isoleras. Zelaya skulle återvända idag men regimen har sagt att planet inte kommer att tillåtas landa. Tusentals människor demonstrerar i denna stund utanför flygplatsen.

Ändå rapporteras om honduraner som demonstrerar FÖR den nya regimen. För oss som vuxit upp i något mer stabila länder kanske det är svårt att förstå att en kuppmakarregering kan ha stöd hos en del av befolkningen.

Jag menar, jag tycker att Reinfeldt för en helt katastrofal politik, men jag skulle ju inte tycka att det smartaste sättet att avsätta honom på skulle vara att sätta honom i pyjamasen i ett litet plan mitt i natten och flyga honom till Schweiz.

Folk som inte sympatiserade med Zelayas politik föredrar nu att leva i en icke-demokrati som just nu, just igår och just idag, med diktatoriska metoder blodigt slår ner varje försök till motstånd, än att ha kvar Zelaya vid makten. Det är såklart sorgligt att man blandar ihop politiks innehåll med politiks spelregler. Men de här människorna är ju inte helt korkade. Folket i Honduras är just nu enormt splittrat i två läger. Men det folk från båda sidor har gemensamt är att de är smärtsamt medvetna om att de bor i ett land där spelreglerna är satta ur spel, eller snarare, aldrig har funnits. Kanske skulle du också stödja fuskspel i en sån miljö.

Diktatorn Micheletti tittar mig rakt in i ögonen genom CNNs kamera och säger att här i Honduras är allting lugnt. Vi har folkets stöd och vi gjorde det rätta för att rädda demokratin. Jag ryser. Den här videon visar ett annat Honduras.
Den inledande titeln säger ”I Honduras är allt lugnt – här händer ingenting”.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,