You are currently browsing the monthly archive for maj 2009.
Igår kväll när jag gick genom San José centrum undrade jag hur jag någonsin ska kunna flytta tillbaka till Stockholm. Det var mörkt och regnade men det var varmt. Gatorna är trånga och husen gamla och slitna, med fina detaljer och brokiga färger. Bilar tutar och gatuförsäljare skriker. Varje affär spelar sin favoritmusik på hög volym. Människor överallt under sina paraplyer. Det luktar fukt och majs, avgaser och friterat bröd med chokladsås..
Jag romantiserar inte fattigdom. Men vem har sagt att lite kaos måste ha med fattigdom att göra? Varför måste det ”rika” alltid vara kliniskt och tyst och opersonligt? Jag sörjer fattigdomen jag ser runtomkring mig varje dag. Men kaoset och livet gör mig upprymd och glad och får mig att känna mig som en del av allt det som är världen. Stockholms perfekta och döda gator gör mig deprimerad.
Utveckling till en viss gräns, ja. Men överutveckling, nej tack.
Men sen i morse när jag skulle till jobbet var det totalkaos i trafiken och alla bilar och bussar stod och tutade aggressivt på varandra. Jag blev jätteirriterad. Sen kom jag till jobbet, har jättemycket att göra just nu. Och så gick strömmen och kom inte tillbaka på många långa timmar. Jag försökte andas lugnt och sortera alla pappershögar på mitt kontor men stressnivån var lite för hög.
Och ja, då vill man ha Stockholm med tysta gator och välfungerande elnät.
Jag är definitivt aldrig nöjd.
Jag har tillfälligt uppehållstillstånd för arbete här. Häromdagen tittade en dörrvakt på mitt ID-kort och påpekade att det är dags att förnya mitt uppehållstillstånd. Jag tittade närmare och såg att kortet (=uppehållstillståndet?) går ut den 29e maj. Så jag ringde till migrationsverket för att be om ett möte för att ansöka om förlängt uppehållstillstånd. Jag fick ett möte. Den 16 juli 2010.
Jag vill inte håna Costa Ricas myndigheter. Jag kan inte tänka mig att migrationsverket i Sverige är så mycket snabbare. Men jag kunde inte göra annat än att skratta.
Nästa fixa-grej på listan är att skaffa ett costaricanskt körkort. Har kört med mitt svenska i två år nu. Men har fått veta att det fick jag bara göra i tre månader.
Och så måste jag ägna mig åt att jaga en hantverkare som ska laga mitt tak för det regnar in ungefär där min dator står. Han har lovat att komma två gånger men inte dykt upp.
Åren går men min (tråkiga?) svenskhet består.
Någon jag har mail i min inbox ifrån är anklagad för mord.
Guatemala.
Här sker 17 mord om dagen och 98 procent av brotten reds aldrig ut. Ännu en mördad advokat. Fastän den här gången skulle mordet inte drunkna bland alla andra mord, som alltid annars. ”Om ni ser den här inspelningen så är det för att jag är död nu”, säger Rodrigo Rosenberg i en inspelning som finns på youtube nu. Han sköts på öppen gata när han var ute och cyklade. ”Jag är död för att jag var Khalil Musas och hans dotter Marjorie Musas försvarsadvokat.”
Far och dotter Musa är också mördade. Och i Rosenbergs videoinspelning lägger han skulden på en rad personer, bland annat självaste presidenten, Alvaro Colom. Och så den här killen som jag har en massa mail ifrån i min inbox. Han jobbar på en organisation vi stödjer men så är han visst representant i den statliga landsbygdsutvecklingsbanken också. Rosenberg säger att den är en ingenting annat än tvättstuga för knarkpengar. Och det är ju inte så förvånande om det skulle stämma eftersom Guatemala är ett av de mest korrupta länderna i världen och en plats där knarkmaffian har rätt täckande inflytande.
Hur hanterar en biståndsorganisation en sån här situation? Svårt att veta just nu. Allt är under utredning.
När socialdemokratiske Colom kom till makten för snart två år sedan var det ett maktskifte från höger till lite åt vänster. Till det ”mindre sämre” enligt folk. Koleran vann över pesten skrev jag i min blogg, men ändå med en gnutta hopp om bättring. Nu är Colom lika förknippad med korruptionen som någon annan president., om inte innan så iallafall efter att det här hände.
Herr Khalil blev erbjuden en plats i styrelsen för den här statliga landsbygdsotvecklingsbanken. Det var det som hände. Han kände sig hedrad och tackade ja. Men sen blev han uppsökt av några personer som sa att han nog borde tacka nej. För Guatemalas skull.
Ja, och sen blev han skjuten. Och hans dotter också. Och så nu hans advokat.
Enligt Rosenbergs vittnesmål var morden ett sätt att tysta kritiker av penningtvätt och korruption inom regeringen. Men det kan förstås lika gärna vara tvärtom. Många tror att det är en komplott. Att det är ett smart drag från högerns och knarkmaffians sida att skada den sittande regeringen. Att bli av med dem. Och skulle det vara så så är de på god väg: I förrgår demonstrerade kanske (kan inte påstå att jag litar på medias uppgifter) 80 000 människor i Guatemala City. En namninsamling har startat för att få bort Colom från presidentposten. En miljon underskrifter behövs för det – men det ska vi nog klara, tror någon som en journalist pratar med.
Läs även andra bloggares åsikter om Guatemala, mord, advokat, Alvaro Colom, Rodrigo Rosenberg, korruption, knarkmaffia
En liten men solid teatergrupp reser runt på Nicaraguas landsbygd och ger föreställningar för bondekooperativen.
Ridån går upp.
Ordföranden i kooperativet Porvenir har dött. Liket bärs genom byn, hyllas med böner, sånger och budskap som lovordar hans berömliga insats för kooperativet. Sorgetåget bär den blominhöljda kistan till byns centrum, kooperativets lokal. Kistan sätts ner, lyktor och ljus tänds.
Kooperativets alla medlemmar är närvarande under likvakan, och medlemmarnas motsägelsefulla och splittrade inställning till ordförandens död kommer sakta fram under samtalen som nu förs.
”Hans död är en förlust för vårt kooperativ för med honom ner i graven försvinner all kunskap han fått genom alla kurser, utbildningar, seminarier, resor och kontakter i staden. Vårt kooperativ är nu förlamat. Felet som begåtts är att det här kooperativet styrdes av en enda man, som tolkade vår tystnad som medhåll, och han styrde utan att rådfråga, utan kommunikation.”
Doña Guadalupe berättar om hur motarbetad hon varit när hon som kvinna försökte bli medlem i kooperativet, både av kooperativets styrelse och av sin egen man.
Cholita berättar hur hon kämpat för att få aktivera sig i kooperativet men hur hennes far förbjudit henne.
Genom teatern uppmuntras byborna att föra en öppen dialog om kooperativens grundläggande värderingar, så som
- demokrati och rätten att delta, tycka, tänka och bidra
- om vad bra ledarskap innebär
- om kvinnors rättigheter till egen jord, eget medlemsskap i kooperativen och egen inkomst
- om vikten av att integrera ungdomar i kooperativen, som oftast styrs av äldre män
Teatern speglar byarnas verklighet. Skådespelarna kommer själva från landsbygden. Kanske just därför har den blivit en succé. Föreställningen har kommit att bli det startskott som behövs för att förändra förlegade idéer och traditioner som fortfarande tillåts styra utvecklingen på landsbygden i Nicaragua.
Teatergruppen har funnits sedan 1996 och var pionjärer inom området ”teater om bönder, för bönder och av bönder”. Teaterföreställningen och workshopsen som arrangeras i anslutning till den finansieras av Kooperation Utan Gränser.
Läs även andra bloggares åsikter om teater, bistånd, Nicaragua, kooperativ, rättigheter, demokrati, utveckling, landsbygd, Latinamerika
Igår natt vaknade jag av att det dånade ovanför mitt huvud. Jag hade glömt bort hur regnet kan låta. Åh, detta efterlängtade regn, regndansen fick plötsligt en ny innebörd!
Fast fråga mig om två månader så kommer jag sucka och hata regnet. Aldrig är vi nöjda i långa stunder med vädret.
Jag får många frågor om årstider av årstidsbundet tänkande svenskar. Så här är det här: Det finns regn och det finns avsaknad av regn. Vinter och sommar. Sommaren blir ofta vinter i juni. Fast galet som vädret är nuförtiden så kommer den tidigare nu. Nu började det regna i början av maj efter sex månaders torka. Jorden slukar vattnet och bokstavligen över en natt börjar den andas igen. Det gröna blir helt fantastiskt grönt, floderna stiger och luften blir frisk. Och det slutar damma så jäkligt i min lägenhet.
Men i september, oktober, eskalerar regnen och då är det inget kul längre. Fast man kan ju käka godis och kolla på film varje dag med gott samvete. Då står delar av landet under vatten. Varje år blir det katastrofläge i minst ett stort antal byar. Floder svämmar över, broar går sönder, kommunikationer klipps av.
Så till julen när sommaren kommer tillbaka är den kanske till och med ännu mer välkommen än vad vintern var igår. Fast december och januari är ju orkanmånader på karibiska sidan förstås..
Två bilder tagna från min balkong idag:
Läs även andra bloggares åsikter om Costa Rica, klimat, väder, årstider, torka, miljö
Läs även andra bloggares åsikter om Första maj, Costa Rica
