You are currently browsing the monthly archive for mars 2009.
Jag var och hälsade på ett kaffekooperativ i Guatemala. Vi tittade på installationerna där kaffet skalas och torkas. Selvin, 7 år, var mäkta imponerad av min kamera. Jag gav den till honom, visade hur man tar ett kort, och sa till honom att han fick låna kameran, och ta kort på precis vad han ville. Jag ville se världen med hans ögon. Och när jag sen tittade på hans bilder så kändes det precis så. Som att jag såg världen genom hans ögon för en stund! Titta själv får du se:
Det korrupta högerpartiet Arena som styrt El Salvador i evigheter och som fört en politik som gynnar några få hyperrika familjer som äger i princip allt som går att äga, har äntligen petats bort från sin tron.
Skönt att de inte vann, för hade de vunnit hade det varit med valfusk. Redan under kommunvalen för någon månad sen bussade partiet in fattiga människor från grannländerna till El Salvador. De fick sig några dollar mot att de gick och röstade som vore de Arena-älskande salvadoraner. Den salvadoranska identiteten lånades utan skam från några av landets miljontals till USA utvandrade medborgare.
I slutet av 90-talet var det bara Venezuela och Kuba som inte regerades av högerpartier i Latinamerika. Men sen hände något. I tur och ordning, Brasilien, Chile, Argentina, Bolivia, Ecuador, Nicaragua, Paraguay och nu El Salvador gick från blått till rött på den politiska kartan om vi målar den med svenska partifärger.
Som sann konspirationsteoretiker kan jag inte låta bli att undra ibland: Efter den 11 september 2001 flyttade USA tusen procent av sitt ”engagemang” från Latinamerika och kampen mot kommunismen till Mellanöstern och kampen mot terrorismen. Det är sedan USA hittade en annan intressant plats att ”engagera” sig i, som land efter land i Latinamerika gått från (USA-stödda) högerregeringar mot olika varianter av vänster-styre.
Är detta bara en slump?
Läs vad Erik de la Reguera tror!
Läs hos Kooperation Utan Gränser om hur kooperativen gynnas av maktskiftet!
Läs även andra bloggares åsikter om El Salvador, val, presidentval, president, Mauricio Funes, Arena, USA, kommunism, terrorism
Förra veckan bänkade jag mig för att titta på mig själv i Costa Ricas ”Kalla fakta”. Reportaget börjar med bilder från Stockholm och under en sekund längtade jag nog lite. Det är tyst i Stockholm säger den imponerade speakerrösten. Inget tutande! Reportaget handlar om hur costaricanerna beter sig i trafiken. Jämförelsen med Sverige byggde på att de hittat statistik som sa att Sverige är det land i världen där minst antal människor per hundra tusen invånare dör i trafiken. Och Costa Rica tillhör bottenskrapet på samma lista.. Bilder på lugna och snälla svenska medborgare som trycker på knappen och går över zebra -strecken, bilar som bromsar lugnt och släpper fram de gående..
Ania kommenterar. Ja, jo i Sverige är det svårt att ta körkort. Ja, jo i Sverige måste bilarna stanna för de gående. Ja, det är ju inte svårt att lära sig köra bil, men det är inte lätt att lära sig bete sig rätt i trafiken, hehe..
Iallafall väckte det en massa uppståndelse att de lät en svenska kommentera situationen, (plus en kille från Frankrike). Det märkes på kanal 7:s hemsida under veckan som följde. TV-programmet har en blogg där folk kan kommentera varje inslag. Jag tyckte det var rätt kul att läsa, så jag tänkte bjuda på delar av vissa inlägg:
God kväll Rodolfo, tack för ett bra program. Men den här gången var jag verkligen inte överens med dig om vilka ni valde att bjuda in som gäster till det här programmet. Vi är inte Sverige, vi är inte något land i Europa. Vi är ett underutvecklat land, med mycket dåliga vägar, stora hål och inga markeringar. När man kör måste man gissa och chansa och kasta sig hit och dit.. Men det här är mitt kära Costa Rica, inte Sverige, inte Frankrike… /Xinia
Det handlar inte om ifall folk kan köra bil eller inte. Det handlar om att vi costaricaner saknar utbildning och medvetenhet, eller vanligt folkvett.. /Andrea
… dessutom går det alldeles utmärkt att KÖPA sig ett körkort i det här landet, oavsett vad ministern säger…! /Ana
Vem ska man skylla på när någon dör i en olycka på grund av att vägen var i uselt skick? Innan ni ger er på medborgarna och skyller allt på dem, innan ni jämför oss med ett land som Sverige (ett kultiverat och högutvecklat land), så kanske ni kunde investera skatterna som de gör också: då kanske vi kunde börja prata om en jämförelse.
/Xenia
Jag ber inte om en infrastruktur som Sveriges, jag ber inte om GPS eller övervakningskameror, det skulle vara att kräva för mycket. Men kära minister Karla González, att slänga lite färg på gatorna så att man kan se vart man ska, är det så mycket begärt?
/Angelo
Det är ju helt absurt att jämföra Costa Rica med Sverige. Vi har ju inte ens lika bra vägar som mänga länder i Afrika. /Juan
Jag tycker inte att det är så absurt att jämföra Costa Rica med Sverige. Visst, Sverige har en bättre infrastruktur. Men att köra mot rött eller göra en U-sväng där man inte får, har inget med infrastruktur att göra.
/Rodolfo
Jag har haft körkort i nio år. Det var hur lätt som helst. Jag fick mitt kort utan att någonsin ha kört bil i trafik bland andra bilar. Hur är det möjligt? Och man blir ju mörkrädd när man tänker på alla idioter bakom ratten som tror att de är Tarzans morsa.. /Wilhelm
I Sverige, som man pratar om i reportaget, har de övervakningskameror i trafiken. Och bilarna har GPS så att man kan kontrollera hastigheten. Och så har de delat av körbanorna på motorvägarna för att undvika frontalkrockar, dessutom är dessa gjorda av ett material som inte totalmosar bilarna vid krock. De har tåg och cykelbanor! Som dessutom många använder, eftersom många inte vill ta körkort för det tar jättelång tid att ta och är dessutom hur dyrt som helst.
/Ginnes
Det var inte särskilt lyckat att bjuda in folk från Sverige och Frankrike till programmet, eftersom man borde titta på problemen utifrån vårt perspektiv, och sluta jämföra oss med alla andra hela tiden!
/Karla
Läs även andra bloggares åsikter om trafik, olycksstatistik, sagt om Sverige, Costa Rica, körkort
Min kompis mamma har femton syskon och min kompis har 70 kusiner och med deras respektive och alla knoddar så är de långt över 200 pers. Jag var på deras släktträff i söndags. Som tur är var inte alla där, men gott och väl över hundra pers. Solen sken och vi körde långt upp i bergen. I närheten av vulkanen Poas där jordbävningen i januari hade sitt epicentrum är det visst någon moster som har ett sommarhus med tillräckligt stor tomt. Jo, sa jag, vad treevligt med en så stor familj! Jo, du förstår jag har åtta kusiner men det är nog bara två som jag träffar ibland. Någon gång om året på sin höjd.
Men i Poas sken solen och familjen på minst hundra pers spelade bingo och sjönk kareaoke och alla barnen slog med sina käppar på piñatan så att det snöade godisar över hela gräsmattan. Någon har organiserat detta, tänkte jag. Någon måste vara en äldre kvinna utan man som kämpar för att hålla ihop familjen. Och mycket riktigt. Det visade sig att det alltid är min kompis mamma som organiserar släktträffarna. Köper plastburkar och tvålar som priser till bingot. Hyr en latino-dj med dj-anläggning och jättehögtalare. Talar om för varje kärnfamilj vad de ska bidra med så att festen blir komplett. Jag blir utmattad bara av att tänka på det.
Vad skulle hända med kulturen om inte mammorna var där och höll ihop allt?
