You are currently browsing the monthly archive for december 2008.

Jag är på bio i Nicaragua. Sitter i en gammal folketshus-liknande lokal med nötta stolar och tittar på veckans enda alternativ: James Bond. Han far fram över bioduken och rasar ner från höghus och flyger fram över tågtak och jag blir yr i huvudet trots att volymen är väldigt mono och väldigt långt bort. Bredvid mig sitter en tjej och pratar högt och ljudligt och länge i sin mobiltelefon. Bakom mig sitter en uttråkad femåring bredvid sin mamma och sparkar i mitt ryggstöd. Under två timmar.

Jag står i receptionen och väntar och väntar i en liten evighet på att få betala min nota. Min tur och en svettig liten farbror glider in framför mig och slänger upp en sedel på disken och ber att få växla. Jag sväljer och väntar tålmodigt en liten stund till. Min tur och receptionisten skriver omsorgsfullt min faktura med långsamma snirkliga bokstäver, samtidigt som hon tuggar på en macka, tar tre telefonsamtal och skojar en stund med servitören som gled förbi. Det blir fel och två gånger börjar hon oberört om fakturaskrivandet. Uppdraget tar en timme.

Jag är på busstationen och ska köpa min bussbiljett hem med 05.30-bussen nästa dag. Den är tyvärr full säger flickan i luckan utan att titta i pärmen. Du får åka klockan 9. Jag brusar upp för jag måste vara hemma klockan 14, och de lovade mig att blir en buss full sätter de in en till säger jag upprört till flickan i luckan. Hon tittar en stund i sina papper och säger att det fanns visst plats på bussen. Och jag köper biljetten och jag åker hem i en halvtom buss klockan 05.30.

Det är ett känsligt ämne. Svenskar från det svenska Sverige på vift i världen och allt de gör är att klaga. Klagar på att ingenting funkar (och i Sverige är allt så bra?) och alla är så nonchiga som inte sätter Mig som Kund i Centrum.

Hänger utveckling av ett samhälle samman med individers attityder? Är det inte lätt hänt att jag får rasistiska uppfattningar om jag tänker så? Eller åtminstone väldigt etnocentriska. Kanske vi borde se det på ett annat sätt: Kanske finns det kulturer där Kunden Har Alltid Rätt och Kunden Kommer Alltid Först , härskar. Och andra kulturer där det inte är så. Och där säkerligen stressnivåerna och den allmänna mentala hälsan bland service-arbetare ligger på betydligt bättre nivåer än i Sverige. Varje norm har sin fördel och sin nackdel. Och jag är inte ängeln som står ut med allt. Tvärtom, sorgligt manglad och tumlad med svenska värderingar och svensk kultur och som prick över i:et en personlig effektivitetshets – så har det tagit mig många påklistrade leenden, djupa andetag och räkna till hundra innan jag lärt mig tagga ner lite när passkontrollanten tar en rökpaus framför en kö på tvåhundra personer.

Tänk om jag skulle ha gjort det när jag jobbade som spärrvakt på Gullmarsplan..

Jo, jag var på P2 förra veckan, för Laura tyckte om min blogg. Så jag fick välja och läsa i radio. Det var fint. Svenska och spanska blandas omvartannat, så kan du inte spanska kanske du kommer tröttna. Men lyssna gärna på programmet här:

http://www.ur.se/MediaPlayer/Templates/MediaPlayerPopup.aspx?id=23520

Och så väljer du Språk – Spanska – Exprésate – El blog de Ania

Panta för klimaträttvisa!

Panta dina digitala burkar här! Gratis för dig; men för varje digital burk som du pantar skänker LRF och Riksbyggen pengar till Kooperation Utan Gränser!

aia2.jpg

Hej! Här är mitt bidrag till den eviga cyberrymden där bloggstjärnorna numera kan räknas i miljoner. Min stjärna heter Latinamerika. Jag bor i den lilla oasen Costa Rica. Jag arbetar för Kooperation Utan Gränser, ”världens bäst bevarade hemlighet” som någon sa. En vettig organisation med vettig syn på utveckling om jag får säga det själv. Jag är arg ganska ofta. Så om du letar efter vackra skildringar om stränder, paraplydrinkar och regnskogsutflykter kanske du bör googla en gång till. Till slut, så klart: Den här bloggen är personlig. Mina åsikter är mina och bara mina./Ania

Add to Technorati Favorites