You are currently browsing the monthly archive for september 2008.
När man hör och läser om kaos i andra länder långt bort på andra sidan jorden, är det lätt hänt att man nöjer sig med den bild man får för ögonen; primitiva galningar som inte kan få ordning på sina politiska system och istället springer runt på gatorna och slår ner varandra.
Glöm den bilden.
Många av de där länderna är bättre på demokrati än du någonsin kan föreställa dig. Medborgarnas deltagande och engagemang i sin egen verklighet ligger ljusår före svenskarnas. Och det är väl det som är demokrati?
Vet du vad din kommunfullmäktige heter? Är du på något sätt involverad i de diskussioner och beslut som förs och fattas som berör dig, ditt bostadsområde, din kommun? Troligen inte.
I Bolivia är alla det.
När Evo Morales kom till makten bjöd han in de sociala gräsrotsrörelserna att vara med och utforma den nya konstitutionen. Miljoner människor har deltagit i möten som syftar till att ta fram lagförslag.
Och mitt i det kaos som pågår i Bolivia nu, fortsätter människor att mötas och diskutera.
Förra veckan skrev jag om ett möte jag var på, det som blev attackerat av högerextremister (eller vad jag nu ska kalla dem). Mötet syftade till att ta fram en strategi för hur de sociala rörelserna ska arbeta inför folkomröstningen i december (som i och för sig kanske inte ens blir av har det visat sig nu).
För att ge en motbild till bilden av kaotiska indianer beväpnade med träpåkar; vill jag visa dig lite bilder som jag tog under mötet, innan det attackerades: (jag tror inte att det gör något om man inte förstår spanska)
Läs även andra bloggares åsikter om Evo Morales, Bolivia, politik, demokrati, ursprungsbefolkning, Santa Cruz
Bolivia Bolivia. Det är här och nu det händer. Det är här världen förändras! Det är här marginaliserade och diskriminerade indianer i plommonstop och vackra sjalar plötsligt intagit kongressen, senaten, regeringen, ja, presidentposten.
Efter en intensiv vecka i detta kaotiska land sitter jag nu utmattad men nöjd på flygplatsen på väg hemåt mot San José efter sammanlagt 7 veckor på vift.
Häromdagen var jag på ett möte med tusen personer som representerade hundra organisationer. Valmyndigheten har försökt ogiltigförklara folkomröstningen om den nya konstitutionen som presidenten utlyst till i december. Valmyndigheten lyder under regeringen och kan egentligen inte fatta några beslut mot regeringens vilja. Men valmyndigheten utgör tillsammans med landets vita, rika minoritet en grupp som inte respekterar att landets folkvalde är en indio. En blatte. Att blatten dessutom vill föra en politik som gynnar landets fattiga majoritet gör inte saken bättre.
Plötsligt inser jag att jag befinner mig mitt i ett krig. Mötet attackeras av högerextrema Evo Morales -hatare och kaos utbryter. Jag vet inte hur det gick till, men plötsligt beväpnar sig folk med träpåkar och springer ursinniga ut på gatan. Fyrverkeriliknande rör flyger genom luften mot oss och exploderar och smattret låter som vilket skjutvapen som helst. Angriparna springer mot oss och folk skriker åt mig att springa och gömma mig i ett klassrum på skolan där mötet ägt rum. Tanken på att de ursinniga angriparna skulle hinna ifatt mig i ett stängt rum fick mig att avstå. Så småningom fick jag eskort ut ur kaoset. Jag sattes i en taxi raka vägen till flygplatsen.
Nästa dag är jag på invigning av ett bostadskooperativ som Kooperation Utan Gränser stödjer. Bostadsministern är där och håller tal och efteråt ber jag om en kommentar till en artikel jag ska skriva. Inom två minuter inser jag att han inte alls pratar om det jag frågat om. Jo, vi har ont om resurser just nu, säger han. Ja.. alltså det skulle inte handla om välgörenhet, utan ett lån som med all säkerhet skulle betalas tillbaka väldigt snabbt. Jag försöker hålla god min och komma på vad 17 jag ska svara när Bolivias bostadsminister står framför mig och ber mig undersöka möjligheten om ett lån. Till staten Bolivia. Jösses, jaha ja, jo, minsann.. ehh. Jag fick hans mobilnummer i alla fall. Om jag skulle höra talas om något.
Titta på mina bilder från en by jag besökte där vi höll en workshop i politiska rättigheter (du måste ha bra uppkoppling för att kunna se detta):
Läs även andra bloggares åsikter om Bolivia, fattigdom, bistånd, Evo Morales, ursprungsbefolkning, politik
