Följ med på min resa. Den 14-22 juni bloggar jag varje dag.

Gratisbiljetten till VIP-loungen på flygplatsen är kvittot på mina ekologiska fotavtryck på jorden just nu. Jag är frecuent flyer. Och jag lever i kontrasternas värld. Jag sitter där i en skinnsoffa i VIP:en och dricker gratiskaffe och äter gratispapaya och gratissurfar trådlöst på min laptop.

Jag är på väg till Tegucigalpa, Honduras huvudstad. Men för några veckor sen var det en hemsk flygolycka på Tegucigalpas flygplats. Piloten och fyra till dog. Nu har flygplatsen stängt. Så jag flyger till Managua i Nicaragua istället.

Jag står utanför den lilla busstationen i Managua. Det är riktigt varmt idag, kanske 40. Stor ryggsäck på ryggen och liten ryggsäck på magen. Köper en kopp nudlar av en liten flicka i ett litet stånd. Hon har tjuvkopplat elen till micron och häller i vatten från en smutsig hink i nudelkoppen innan jag hinner protestera. Hade hellre köpt en flaska vatten som hon kan göra mina nudlar på. Vill inte riskera magsjuka när jag ska jobba. Jaja. Står i hettan och äter heta nudlar och väntar på bussen.

Sitter på bussen som far fram genom Nicaraguas gränstrakter på väg mot Honduras. Regnperioden har börjat så det är grönare än när jag var här för några månader sen. Bergen drunknar i molnen som andas tungt över trädtopparna. Människor sitter och tittar på oss som åker förbi. Sitter där i sina hängmattor och plaststolar utanför sina minihus av lera och jord eller i bästa fall plåt eller tegel. Just det ja. Det var så här verkligheten ser ut. En olyckligt kär man sjunger ut sin sorg i bussens högtalare.

På gränsstationen mitt ute i ingenstans letar jag upp en karl med en jättelik sedelbunt i handen. Jag köper 720 lempiras av honom och sen lyckas jag smita undan killen med pistol och jättekängor som går igenom väskorna i bussens bagageutrymme.

I Tegucigalpa möter Alfredo mig och han berättar att stan är i kaos för alla är arga för att flygplatsen har stängt. Ingenting händer utom att hotellen står tomma. Vi är tre på mitt hotell konstaterar jag när jag äntligen står i duschen.